Vi får ibland frågan vad coaching egentligen är och hur det skiljer sig ifrån närliggande professioner. Här kommer ett kapitel ur Nya Coachboken där vi ger vår syn på begreppen.
Ur Nya Coachboken:
ICF definierar coaching som partnerskap med klienter i en tankeväckande och kreativ process som inspirerar dem att maximera deras personliga och professionella potential.
Coaching syftar till att främja, identifiera och utveckla personliga, yrkesmässiga eller affärsmässiga mål, samt att utveckla och genomföra en strategi eller plan för att uppnå målen.
ICF har definierat 8 Kärnkompetenser samt Etiska riktlinjer som tillsammans utgör kärnan i de färdigheter en professionellt utbildad coach skall besitta och demonstrera. Dessa kärnkompetenser och etiska riktlinjer har utvecklats för att stödja en bättre förståelse för de färdigheter och synsätt som används inom coaching, enligt ICF. Kärnkompetenserna såväl som de etiska riktlinjerna utgör grunden i ICF:s certifieringsprocess. En coach som är utbildad och certifierad i enlighet med ICF:s krav och definition arbetar med utgångspunkten att klienten är expert i hans eller hennes liv och arbete och ställer därför frågor istället för att ge råd. På denna grund är det coachens ansvar att:
- Utforska, förtydliga och hålla samtalet inom ramen för det klienten vill uppnå genom aktivt lyssnande och närvaro
- Uppmuntra klienten till självinsikt genom direkt kommunikation
- Ställa kraftfulla frågor för att klienten ska få nya insikter och lösningar
- Skapa goda förutsättningar för att klienten ska ta ansvar och göra framsteg
- Coaching används för att hitta lösningar på problem och göra det som är bra ännu bättre
ICF Swedens webbsida (2021)
Coachen ger inte råd, utan hjälper klienten att hitta sina egna svar och lösningar. Coaching lyfter därmed individens styrkor, stärker den egna förmågan att skapa förändring och skapar självständighet och oberoende. Klienten har det yttersta ansvaret för resultatet, genom att bland annat utföra de handlingar som hen själv kommit fram till leder mot målet.
Under coachingsamtalen hjälper coachen klienten att sätta mål och hitta strategier för att utvecklas vidare. Syftet är att fokusera på och nå uppsatta mål, skapa resultat och förverkliga drömmar och visioner, både privata och yrkesmässiga. Coaching har fokus på nutid och framtid.
Frågar du en klient varför hen träffar en coach får du vitt skilda svar. Anledningen till det är att coaching ger det klienten bestämmer sig för att det ska ge. Väljer klienten att fokusera på att förbättra ledarskapet så är det ledarskapet som blir bättre. Väljer klienten att fokusera på att bli en tydligare lärare är det vad hen blir. Det är därför inte enkelt att svara på frågan vad coaching ger, rent utfallsmässigt, om man inte mäter just det som coachingen syftar till.
Däremot vittnar våra klienter om att de genomgående får ökad medvetenhet om sitt eget tänkande, sitt beteende och sina värderingar. Det som tidigare var suddigt och oklart får tydligare konturer. Med ökad medvetenhet tenderar människor att ta ökat ansvar för sin situation. Med ökat ansvar görs mer av det som är viktigt på riktigt. Fler medvetna val, ökat fokus och närvaro gör oss ofta tydligare och tryggare. Mer om vad coaching ger kan du läsa i intervjuerna som finns spridda i boken samt i kapitlet om forskning.
Coaching fokuserar alltså på individen och individens unika behov. Det gör att coaching lämpar sig mycket väl för att kombinera med andra utvecklingsinsatser, exempelvis utbildning. Det finns flera studier som visar på hur mycket större utfallet av utbildning är om den kombineras med coaching.
Hur används coaching?
Coaching och coachande förhållningssätt används på många olika sätt. Du får några exempel i intervjuerna i boken. De flesta coacher som har en nisch, har det för att marknadsföra sig tydligare. När de sedan arbetar med en klient jobbar de ofta brett. Livets delar hänger ju ihop och får man utväxling på ett område smittar det ofta över på ett annat. Chefen som blir coachad för att kommunicera bättre använder ju kommunikationen även i andra sammanhang. Den som blir modigare på ett område, kan ta modet med sig och våga mer, även på andra områden än det som var föremål för coachingen.
En benämning på coachingen visar vilket fokus som finns i samtalen, även om metoden är densamma. Karriärcoaching, till exempel, syftar till att hjälpa klienten att komma vidare i sin karriär eller att hitta ett nytt jobb. Det senare kallas ibland också för jobbcoaching eller outplacement.
I karriärcoaching är det vanligt att coachen kombinerar ett coachande förhållningssätt med konkreta råd kring exempelvis vad som är ett bra CV, vilka karriärvägar som finns och vilken typ av frågor som vanligen används vid intervjuer. Det är också vanligt att använda olika typer av självskattningsverktyg för att klienten ska bli mer medveten om vad hen vill i framtiden.
Chefs- och ledarcoaching syftar till att chefen ska utvecklas i sin yrkesroll och i sitt ledarskap. Vissa coacher har moment av utbildning eller rådgivning som de kombinerar med coachingen för chefer.
I coachande ledarskap använder chefer och ledare coachmetoden som en del av sitt ledarskap. Coachande ledarskap beskrivs vidare i ett eget kapitel.
En livscoach jobbar ofta med mer privata frågor som handlar om vad klienten vill i livet.
På samma sätt finns det mängder av olika benämningar på coacher. När en coach kopplar ihop sin kompetens med coachmetoden är det viktigt att det tydligt framgår när coachen jobbar som coach och när hen utbildar, ger råd eller agerar mentor.
Andra samtalsmetoder
Coaching är ingen universalmetod som passar alla eller i alla sammanhang. Ibland behöver individen en annan kompetens och i vissa situationer krävs en instruktion, ett direktiv eller ett råd. Nedan beskriver vi kort några andra samtalsmetoder.
Coachande handledning
Det finns en specifik handledningsmetod med coaching som förhållningssätt och bas. Den kallas för coachande handledning, Coaching Supervision på engelska. Coachande handledning lyder under den professionella coachingens etik och alla åtta kärnkompetenser används i metoden. Det som skiljer coachande handledning från coaching är att den som utför hantverket, den coachande handledaren, är både utbildad professionell coach och utbildad i coachande handledning.
Handledningsmetoden bygger på 7-eyed model. Modellen är utformad av Peter Hawkins och Robin Shohet och beskrivs i boken Handledning inom behandlande yrken (Studentlitteratur 2008). Modellen omfattar förutom ett coachande förhållningssätt också systemiska perspektiv och psykologiska processer, främst parallellprocesser. I coachande handledning arbetar man med coacher och andra som arbetar med tredje part, exempelvis ledare, personer som arbetar med HR, lärare och rådgivare. Man arbetar med deras arbete med deras fokuspersoner för att säkerställa kvalitet och professionalism samt deras kontinuerliga utveckling i yrket. Handledaren har således fokus på två klienter: klienten i rummet som handleds och dennes ”klient”, som inte är fysiskt i rummet. Ämnen som personen som handleds tar upp kan vara exempelvis ”jag för inte min klient framåt längre”, ”jag upplever att jag arbetar mer än min klient” eller ”jag blir irriterad på min medarbetare, vi förstår inte varandra”. I handledningen utforskar man exempelvis vad som sitter fast eller saknas och vad som behöver hända framöver. Både den som handleds och dennes medarbetare eller klient gagnas av det som arbetas fram i handledningen. Det blir alltid skiften i energi och medvetenhet efter en handledningssession, beskriver Ann Kellheim och Britt Weide i sin bok Coachande Handledning, en metodbok för ledarutveckling och professionellt klientarbete (Liber 2013).
Psykoterapi
Professionell coaching har visserligen influenser från idrotts- och organisationspsykologi, men är inte alls samma sak som psykoterapi eller psykologsamtal. Psykoterapi är en metod främst för att behandla psykisk ohälsa. En coach ska aldrig behandla psykisk ohälsa eller sjukdom utan hänvisa vidare till någon med rätt yrkeskompetens.
Psykologiska behandlingsmetoder grundar sig på psykologisk vetenskap och den som utövar psykoterapi har flerårig utbildning för detta. En psykoterapeut har förutom en beteendevetenskaplig grundutbildning, flera års studier och praktik. I Sverige legitimerar socialstyrelsen psykoterapeuter. Det finns en mängd olika varianter och inriktningar, här är de vanligaste:
Kognitiv terapi syftar till förändring av de icke konstruktiva tankar och föreställningar som påverkar hur klienten uppfattar sig själv och sin omgivning.
Beteendeinriktade terapier är inriktade på att förändra beteenden som inte är ändamålsenliga.
Kognitiv beteendeterapi (KBT) har inslag både från kognitiv- och beteendeinriktade terapier. KBT är ett paraplybegrepp för ett antal olika besläktade terapiformer.
Psykodynamiskt terapi är ett vitt begrepp. Gemensamt är att man ser människors irrationella beteenden och sätt att vara som uttryck för omedvetna konflikter. Ofta tar man upp och kommer till rätta med tidiga upplevelser i livet. Man tittar även på viktiga relationer, speciellt under barndomen.
Mentorskap
Coaching kan ibland förväxlas med mentorskap. Att vara mentor innebär att en mer erfaren person, inte nödvändigtvis äldre, har rollen som förebild till en mindre erfaren person, kallad adept. Mentorn erbjuder sin kompetens, erfarenhet, tid och sitt nätverk till adepten för att stötta hens personliga eller yrkesmässiga utveckling. En mentor kan använda coaching som metod för att stötta och utveckla sin adept.
Handledning
Att handleda andra innebär att du stöttar en person eller grupp som behöver prata om sitt jobb med en utomstående för att utvecklas och inspireras. Ofta förekommer handledning för människor som tar hand om eller leder andra, det kan exempelvis vara socialarbetare, chefer, kuratorer, psykologer eller psykoterapeuter. I handledningen kan du tala om sådant du inte kan ta upp på din arbetsplats, både för att det är känsligt, för att de på arbetsplatsen inte har kompetens att hjälpa dig och för att du har tystnadsplikt. Traditionell handledning skiljer sig från coachande handledning.
Motiverande samtal
Motiverande samtal, MI, är en samtalsmetod som används i rådgivning och behandling för att underlätta i olika slags förändringar. Den utvecklades av psykologerna William F. Miller och Stephen Rollnick. MI användes från början främst för att behandla alkoholmissbruk, men används idag inom ett brett fält, ofta i livsstilsrelaterade frågor.
Många av dem som använder metoden är socionomer eller psykologer eller har annan liknande kompetens med sig sedan tidigare. Den påminner i vissa delar om det förhållningssätt som finns inom coaching i exempelvis tron på att förändring kommer från individens inre styrka och motivation.